Harmoni inuti - En krönika av Björn Rudman

**Åsikterna i krönikan är författarens egna**

Jag har en fundering om det här med harmoni inuti. Om förmåga att kunna hantera och ta emot alla typer av känslor, tankar och beteende. Att förstå vad som är vad och förstå varför vi gör och tänker som vi gör när vi känner och att inte vara rädd för känslorna. Att inte heller vara rädd för tankarna och kunna bemästra sina beteenden så dessa inte blir dåliga.  

Jag har letat länge efter harmonin som jag tyckt att religiösa människor verkar ha. Allt verkar så avslappnat och enkelt när man kan hänga upp en förklaringsmodell på en gud eller profet. Det hade blivit begripligt och lätt att alltid ha en förklaringsmodell och en regelbok att ta till.

Men det har inte fungerat så för mig. Jag måste ha det logiskt och vetenskapligt. Då kan jag för egen del inte blanda in tro. För mig personligen sorterar Jesus och jultomten i samma fack. Jag tänker det som personer som har funnits i något sammanhang och fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet och tyngd bakom sitt varumärke.

Efter en ganska lång och intressant period där jag jobbat mycket med mig själv och min själ har jag börjat närma mig den harmonin inuti som jag letat efter så länge. Genom vetenskap och förståelse. Inte religion.

Jag blir stressad som alla människor. Jag blir arg och frustrerad som alla människor kan bli. Jag får ångest ibland som alla människor och jag överkompenserar när jag känner skuldkänslor som många andra människor. Men som jag ser harmoni inuti så handlar det inte om att alla dåliga känslor skall försvinna. För mig går livet inte ut på att alltid vara go och glad och därmed aldrig arg eller ledsen. För mig är livet en resa av upplevelser och i berg och dalbanan vi kallar vardag tycker jag om både uppförsbackar och nedförsbackar. Båda behövs och med harmonin inuti kan jag nu också uppskatta bägge.

Problem blir inte lika jobbiga och svåra emotionellt längre. Jag har färdigheter att bryta ner situationer i beståndsdelar och titta på det hyfsat objektivt och se vad det handlar om egentligen.

Jag är mer uppmärksam på informationen som mina sinnen ger vilket gör att jag kan njuta av betydligt mindre saker än tidigare. En lukt där. Ett vackert scenario i skogen där solen bryter in med ljus där. Smaken i maten. Vinden i skägget. Min frus andetag när hon somnat på min arm.
En dotters klappande på huvudet som knappt har något hår kvar högst upp.
Allt blir en upplevelse att njuta av. Livet har helt enkelt blivit rikare på så många sätt.
Någonstans tänker jag att det kanske är såhär riktigt troende människor kan känna och ha det. Man blir rörd på något vis av allt det fina i livet och har samtidigt en möjlighet att faktiskt ta in det.


Att ha en fast punkt rörande sina själsliga frågeställningar och funderingar i form av en gud eller profet i en religion skapar säkert en enorm trygghet och ger såklart också en begriplighet. Varför händer saker som dom händer? Varför blir det som det blir? Att få förklarat världen utifrån ett religiöst perspektiv passar vissa människor helt perfekt och något jag inte dömer på något sätt. Det är bara inte för mig. Jag har tagit en annan väg och kommit fram på den.

För mig är det viktigt att den fasta punkten är jag själv och min själ. För den är alltid med mig och den måste jag alltid lita på. Med den insikten har jag också förstått att det är väldigt viktigt att det fungerar som jag behöver ha det fungerande.  Jag måste kunna vända blicken inåt för rådfrågning. Jag måste kunna skilja funktionella känslor, tankar och beteenden ifrån icke funktionella.

Om jag slarvat med något som satt människor runt omkring mig i en dålig sits är det också mitt ansvar att se till att det åtgärdas. Mina skuldkänslor gör att jag tänker ”jag borde faktiskt fixa detta” vilket också leder till att mitt beteende blir en slags överkompensation tack vare tankarna och skuldkänslorna. Beteendet har varit funktionellt.
Men om jag inte slarvat utan det bara är någon som diskret mellan raderna menar att jag borde gjort mer än jag både kunnat och haft tid med och mitt beteende med överkompensation drar igång så är det icke funktionellt. Jag kommer tids nog måla in mig i ett hörn och bara jobba mer och mer och inget kommer någonsin att räcka eftersom jag ”borde gjort mer” trots att jag egentligen vet att det inte stämmer.
Det är det väldigt skönt med harmoni inuti som kan skapa lite sans och balans i dessa jobbiga situationer.

Medveten närvaro har verkligen fungerat för mig. Det har varit nyckeln och facit för min själ och jag gör samma resa som många av mina kunder. Numera kan jag vara här och nu på riktigt. Min hjärna använder sina sinnen och min själ tar det den behöver i anspråk och ger mig tydliga signaler när det är för mycket eller finns så det blir över till andra.
Och det gör mig genuint lycklig som människa.

”-If you can´t do it, you can´t teach it. If you don´t belive it, you don´t preach it.”

 

 

Björn Rudman
Caladrius

15325306_343661985991298_5613099736058533441_o.jpg

“…som jag ser harmoni inuti så handlar det inte om att alla dåliga känslor skall försvinna”

“Foto: J.H. Jönsson

Verkar Caladrius vara för dig? Har du besvär med livspusslet och stress?
Fyll i formuläret nedan så kontaktar vi dig för att boka en kostnadsfri 60 minuters konsultation.

Namn *
Namn
Tid för uppringning *

 
 
 
 
Björn Rhodin