När själen behöver vila

Att må dåligt inuti, i huvudet, är inget farligt att prata om. Det finns ingen skam eller skuld att hämta i att själen är ledsen. 

När livet bestämmer sig för att last-testa och skickar på så mycket skit det bara orkar är det viktigt att vara med på noterna. Så är det även för mig. Så jag tänkte berätta vad som hänt i mitt huvud denna veckan, hur det fått mig att må i själen och hur jag vänt det. Min förhoppning är att fler skall förstå att det inte är något farligt att vara nedstämd, trött i själen och orolig. Det är fullständigt naturliga mekanismer som skall finnas i huvudet och som hjärnan i de allra flesta fall tar hand om själv på ett fantastiskt sätt. Alla mår dåligt ibland i någon utsträckning. Hjärnorna fungerar så i människan.
Ofta kommer det när det blir för mycket på samma gång eller om det dyker upp något stort. I mitt fall kommer det när det både är mycket och stort på samma gång.

Jag och min fästmö Jenny var iväg på en liten semester. Kom hem i söndags. Utvilade, solbrända och något kilo tyngre än när vi åkte. Precis som en bra semester skall vara.

Måndagen på jobbet är lika intensiv som alltid. Just denna måndagen var det två längre möten om tunga beslut vi håller på att förbereda inför Caladrius framtid. Det är nya tider bakom hörnet och det kräver också en annan typ av struktur och organisation.
Rolig dag men tungt för huvudet att ha direkt efter semestern. Och mina döttrar kom tillbaka efter en mammavecka på kvällen med allt vad det betyder i ökad intensitet hemma.

Med lite för lite sömn under natten börjar tisdagen intensivt och med ”färre skedar” än vanligt. Och en serie händelser involverade snabba mentala beslut om vägval, akutsamtal, fler snabba vändningar i situationer lämnar mig helt tom i själen.
Det finns ingenting kvar. Det surrar i skinnet och jag har svårt att koncentrera mig. Hjärnan ”zoomar ut” och hela tillvaron blir diffus. En väldigt märklig känsla men samtidig intressant. 
Jag förstår direkt att jag legat över min egentligen mentala kapacitet under ett par timmar och inser att det kanske är en ”overreach”. Jag har varit tvungen att göra mer än jag egentligen klarade av denna dagen och nu reagerar kroppen och huvudet på det.

Under nästa dag inser jag att jag är nedstämd. Händelsekedjan detonerade ”a bit to close to home” och det lämnade avtryck i själen tillsammans med den mentala tröttheten som blev av huvudets överansträngning. Och när man är trött i huvudet är det oerhört svårt att sålla vad som är vad. Varför mår jag som jag gör? Vad är hönan och vad är ägget? Är jag trött för att jag mår dåligt eller mår jag dåligt för att jag är trött? Hjärnan står dessutom med mycket sämre filter och murar varpå allt släpps in. Även saker som var jobbiga förra veckan men som redan är omhändertaget.

Den kognitiva beteendeterapin förklarar för oss att känslan nedstämdhet skapar inaktivitet och passivitet. Varför skall hjärnan säga åt kroppen att göra saker fastän den inte känner för det i nedstämdheten? Precis. Det säger sig själv. Det gör den inte.
Just detta faktum är det som får mig att inse att känslan är just ”nedstämdhet” och ”oro”. Nedstämdheten gör att jag som person blir mycket mindre av allt. Jag är inte ett dugg jävla sugen på att träna och jag vill egentligen inte prata med någon. Dessutom är jag orolig för situationen jag var med om vilket gör att jag som person försöker fly och det gör jag genom att lägga i sexans växel och gasar tills det rasar.

Alla har sina strategier för att klara av situationer. När jag blir orolig skapar min hjärna ett flyktbeteende som innebär att jag jobbar mer, städar mer, försöker vara ännu bättre för min omgivning och familj och den typen av beteende. Så gör hjärnan för att slippa ta hand om det jobbiga. Även för mig.

En akut situation kan skapa en akut reaktion. Just denna situationen skapade en kraftfull reaktion. Eftersom det var ganska klart vad som hänt och jag förstod varför jag mådde som jag gjorde lät jag bara huvudet vila så mycket det gick. Och eftersom livet inte riktigt tillåter det ligger lösningen i mitt fall i sömnen. På natten kommer inte livet i mellan människan och vilan på samma sätt som när man skall vara tillgänglig för alla på dagen. Alltså är en av mina lösningar att gå och lägga mig i tid.
På torsdagen, två dygn efter, känner jag hur själen börjar komma tillbaka. Då kändes huvudet nästan som vanligt när jag vaknade.
Lösningarna hade fungerat – Jag hade haft rätt i min analys.

Meningen med denna artikeln är att belysa att alla mår dåligt ibland. Även vi som hjälper andra. Och detta skall vi prata om. Den psykiska ohälsan växer i samhället och är fortsatt den vanligaste orsaken till sjukskrivningar. Skall vi någonsin kunna bryta den trenden måste vi prata om det.
Den psykiska ohälsan är runt oss vare sig vi vill det eller inte. Att gömma sig är inte lösningen. Att bita ihop och hålla käft är inte lösningen. Att lyfta upp problem, förklara det svåra med det lätta och sprida kunskap är lösningen.

Jag har ingen psykisk ohälsa. Jag är inte utbränd och jag är inte deprimerad. Jag är nedstämd. Lite ledsen i själen.
Jag har jobbat inom psykiatrin och levt inpå psykisk ohälsa länge. Så jag vet att det faktiskt inte är något farligt att prata om.
Så när jag inte mår bra i själen är det inget tecken på svaghet. Att jag förstår hur det hänger ihop, att jag kan analysera mig själv och därmed också kontrollera situationen gör att jag äger kontroll över mitt eget psyke. Det är makt. Med kunskap och kontroll över sitt psyke finns det egentligen ingenting som kan stoppa dig från att leva ditt liv som du drömmer om.

DEN känslan fokuserar jag på nu. Att jag mår lite lågt i själen just nu och samtidigt har kontroll över situationen.
För jag har makten över mitt egna psyke. 

Björn Rhodin
Caladrius

 

 "-Våga prata om hur själen mår" säger Björn Rhodin  Foto: Johan Gederberg, @photosbygederberg

"-Våga prata om hur själen mår" säger Björn Rhodin

Foto: Johan Gederberg, @photosbygederberg


 

"Jag vill bli kontaktad av Caladrius för mer information om era tjänster"

 
 
 
Björn Rhodin