När livet går fortare än själen hänger med - Tre viktiga punkter för ett lättare liv

Vi leker med en tanke.

Du har ont. Ont så värktabletterna knappt klarar av att ta ner den skarpaste smärtan. Sömnen har spårat ur, du kommer inte till ro på kvällen. Huvudet snurrar och smärtan ger sig inte.

Du vet att du behöver stanna hemma från jobbet imorgon men det går inte eftersom ingen gör ditt jobb när du är borta. Pengar växer dessutom inte på träd hemma på din gata där du bor. Fler karensdagar går inte denna månaden och du märker att chefen har börjat undra vad som händer.
Du behöver städa hemma men det gör också ont. Du behöver hjälpa barnen med läxorna men du orkar egentligen inte eftersom din energi varit slut sen strax efter lunch.

Men du gör allt ändå. Duktig som du är offrar du dig själv. För alla andras skull.
Tillslut finns bara ett skal kvar. En skugga av ditt riktiga Jag.
Till vilken nytta då? För vems skull?

Vi på Caladrius jobbar hårt för att få människor runt om i landet att förstå vikten av att sluta pressa sig igenom smärta, att förstå vikten av att disponera sin energi och att inte ge ut energi till andra när man inte ens har till sin egen vardag. Men det är bara en av sidorna av det ohyggligt komplicerade problemet ”Långtidssmärta”.

Det finns gott om situationer som den vi lekte med i texten ovanför här. Faktum är att det är precis såhär de allra flesta människor med värk lever idag. Det finns nämligen inte en chans att livet lugnar ner sig ”av sig självt” bara för att du fått ont. Glöm det. Ofta blir det ännu jävligare när smärtan inte ger sig.
Att anpassa livet och minska belastningen är väldigt mycket lättare sagt än gjort, det skall du förstå nu direkt. Det var ingen som sa att det skulle bli enkelt. Däremot var det någon som sa att det skulle vara värt det. Det var jag som sa det.

När livet ser ut som det gör i exemplet behöver du tänka på ett par saker.
Läs noga nu.

1.     Livet ska inte vara såhär. Det var inte meningen att hela ditt liv skall gå ut på att serva alla andra genom att offra dig själv.
Livet ska inte vara såhär. Du måste göra någonting åt det. Punkterna i denna äldre artikeln är ett bra första steg.
 

2.     Om du inte kan avstå ifrån de saker som gör ont behöver du åtminstone minska belastningen i aktiviteterna. Det går att skaffa ett längre skaft till dammsugarmunstycket, det går att prata med chefen på jobbet om att kanske minska på det absolut jävligaste under en period och om du får vila en stund efter jobbet kommer det gå mycket lättare med barnens läxor.
Jag brukar kalla detta ”damage controll”. En egenföretagare som är klient hos mig kommer arbeta med sitt jobb oavsett vad jag säger. Därför måste vi göra så mycket vi kan för kroppen men också förklara konsekvenserna för individen och lägga en kunskapsbas. Det är inte hållbart att fortsätta så även om alla förstår varför det måste vara så just nu. Inget kneg – ingen deg brukar tatuerarna säga till mig. Det ligger naturligtvis mycket i det.

3.     Skriv ner exakt vad det är du måste göra varje dag, varje vecka, varje månad. Att skapa kontroll i en okontrollerad situation är väldigt vettigt. Behöver du verkligen dammsuga varje dag? Behöver du verkligen diska precis just nu eller kan det vänta en timma så du kan vila ryggen? Behöver barnen hämtas och lämnas och hämtas och lämnas igen eller är de så stora att kollektivtrafiken faktiskt borde vara en fungerande lösning?

Det finns inga vinnare i situationen där du förstör dig själv från insidan och ut. Inga. De som är beroende av din person och din energi kommer inte ha någon om du bränner ut dig.

Det är dessutom inte säkert att du är samma person när allt lugnar ner sig.
Situationer som den vi pratat om tidigare sätter spår och skapar ärr i själen.

Det finns inga vinnare i att ha det såhär

Men det är du som måste göra valet och skapa förutsättningar för förändringar.
Och kanske kan denna texten i alla fall hjälpa någon att påbörja den långa vandringen.

Björn Rhodin.

playing-card-842037_1920.jpg
 

"Jag vill bli kontaktad av Caladrius för mer information om era tjänster"

 
 
 Foto: Johan Gederberg

Foto: Johan Gederberg

 
 
Björn Rhodin