Fem punkter för vårdgivare som arbetar med överrörliga patienter

Denna artikel riktar sig till vårdgivare som arbetar med individer som har smärta relaterad till överrörlighet.

Under de sista veckorna har antalet frågor vi får om överrörlighet, smärta, EDS, hEDS, HSD fullständigt exploderat. Vi har jobbat länge med individer med dessa typer av besvär och samlat på oss en erfarenhet och kunskap som inte verkar finnas på så värst många andra ställen.
Istället hör vi alarmerande vittnesmål om hur famlande vården ibland kan vara. Osäkerhet, oerfarenhet och brist på kunskap runt smärta och olika typer av besvär kopplat till överrörlighet gör att drabbade individer hamnar i kläm och mellan stolar.

Vi ser att behovet är stort av att sprida vår erfarenhet och kunskap även till legitimerade vårdgivare och inte bara till de drabbade individerna. Och det börjar vi med i denna artikel.

Under åren som gått har vi samlat på oss en som vi förstått ovanligt stor kunskap och erfarenhet. Detta har vi på Caladrius gjort lika strukturerat som allt annat. Vi har fortlöpande dokumenterat våra fynd och lyckade insatser vilket resulterat i ett idag fem sidor långt dokument med som vi utgår ifrån när vi dels tränar våra klienter men också när vi utbildar personal och föreläser och diskutera runt hypermobilitet/hEDS/HSD. 

 Bild: Jörgen Jönsson

Bild: Jörgen Jönsson

Vi tänkte dela med oss utav en del av denna dokumentation till er som vårdgivare i hopp om att kunna underlätta er kontakt med dessa individer.

1.     Skapa verktyg för psykosomatisk avslappning.
Helt nödvändigt för smärtlindring och smärtkontroll. Låt dock inte individen slappna av för mycket. Det kan innebära ännu större rörelse och potentiellt sett ännu mer smärta och lidande.

2.     Etablera tidigt hur det skall se ut och hur det inte skall se ut – Många upplever att dem aldrig fått reda på hur det ”egentligen inte skall kunna gå att göra”. 

3.     Individen KOMMER INTE att lyckas med ett rehabprogram ”Standard” med 10-12 olika övningar och försöka sköta sig själv i sex veckor fram tills återbesök. Det är dödfött. Individen behöver noggrann handledning och återkoppling flera dar i veckan för att processen skall fungera.

4.     KASAM – Känslan av sammanhang. Individen måste äga sin egen situation så att denna på sikt kan utföra träningen och kroppskontrollen själv utan hjälp från vårdgivare. Förklara vad du gör, varför, vad du funderar på och varför. Involvera individen i tidsaxlar, prognoser, tester och utveckling.

5.     Dessa individer har under större delen av livet inte blivit förstådda och tagna på allvar. Mycket eftersom smärtan inte syns och går att dölja med ett falskt leende. Du som vårdgivare måste vara professionell, seriös och bekräftande i deras problematik.

Dessa punkter är ett urval bland flera vi tycker är viktiga och som vi ser fungerar oerhört bra för dessa individer. Som ni ser här utgår vi ifrån den biopsykosociala modellen vilket vi bedömer fullständigt nödvändigt för denna grupp. Ju större biologiska besvär individen har ju större psykisk belastning och således också socialt.
Och alla delar måste vara närvarande i en fungerande rehabilitering för någon med smärta relaterad till överrörlighet/EDS/HSD.

Björn Rhodin
Caladrius

 
 
 
Björn Rhodin